Sotare eller skorstensfejare

Redan i mitten av 1300-talet kom den första brandstadgan till i Sverige. Begreppet sotare som yrkesman fanns inte förrän den senare hälften av 1500-talet. Det utfördes dock sotning under tiden 1300 – 1500-talet och historien berättar att det var bödelns medhjälpare eller dräng som fick åta sig varierande otrevliga arbetsuppgifter, de fick också ägna sig åt sotning.
De första skorstensfejarna invandrade under slutet av 1500-talet från Tyskland. De blev en slags pionjärer och startade upp den nya yrkeskategorin i Sverige – Skorstensfejare.

Den första officiella ”förordningen och taxa för skorstensfejare” utfärdades i Stockholm 1733. 1847 upphörde skråordningen och då övertog alla städers magistrat tillsynen av Sotningsväsendet. I Sverige har det funnits regelstyrd sotning i nästan 400 år.

Sotare

Steget för att bli fullt utlärd var mycket långt. Det första steget var att bli nyantagen som lärgosse (Nynas). Deras första arbetskostym var anpassad för stigarbete d.v.s. klättring nedifrån och upp i skorsten. Nynas var också under första året strykpojke. Efter det första året benämns han för ”liten” och efter två år eller tre kallas han ”mellanstor”. Då är det slut med stigningsarbetet. Han blir för dyr, han blir dessutom fysiskt för stor för de trånga rökkanalerna. Efter femte året kallas lärlingen för ”stor”, steget under gesäll. Då gav de sig ut på vandring och tog ”kondition” hos olika mästare. Efter tio till tolv år års yrkespraktik var lärlingen utlärd. Han får sitt gesällbrev och rätten att bära sitt efterlängtade gesällbälte. Bältet har anor och ingen vet riktigt hur och när gesällerna fått denna ynnest. En handling från 1700-talet står det ”man torde icke kunna åtkomma gesällerna för att de bära gördel med emblem, enär Kungl Maj:ts tillstånd härtill finns sedan gammalt”. Det finns en mening om att det var drottning Kristina som förlänat gesällen denna rätt.

Sotarkammaren

Sotarkammaren är en central del för sotarna, där fostrades blivande sotare. I begynnelsen arbetade de för att få sitt gesällbälte. Det var dock svårt att bli mästare ofta krävdes det att de var tvungna att gifta sig med en änka efter stormästaren. Ålder och utseende var av underordnad betydelse.
Sotarkammaren var både verkstad och hem för gesäller och lärgossar. Här levde de med kost och logi. Detta system avskaffades så sent som 1896.
I sotarkammaren fanns ett omklädningsrum som också användes som matsal, ett eller flera sovrum, ett rum för förvaring av arbetsredskap. Där fanns också en helgdagskammare som låstes av mästaren under arbetstiden. Där förvarades också sotarens helgkläder för att hindra dem från att pantsätta sina kläder för att köpa sprit som var en begärlig vara.

Knoparmoj

Sotare har genom historien utvecklat ett eget språk som heter ”knoparmoj”. Språket kom till för att sotarna ska kunna tala ostört med varandra när de arbetade. Språket består i huvudsak av olika benämningar på verktyg, dryck, mat, djur, lokaler, yrken och adjektiv och verb. Det finns ingen som riktigt vet hur språket uppkommit men troligt är att det införts av utländska skorstensfejare. Man kan finna likheter med Romani (Zigenarnas språk). Knallarnas språk, Månsing, de så kallade all- u-språken, flottist och beväringsspråk, backslang m.fl. Fortfarande lever många av orden kvar i form av slangord.

Exempel på några är:

  • Byling – polis
  • Byst – fullt
  • Dojor – skor
  • Eken – Stockholm
  • Flukta – titta

Ditt fullserviceföretag

...har sotning/rengöring och skorstensrenovering som huvudsakliga arbetsområden. Vi är ditt fullserviceföretag inom skorsten, ventilation, rengöring, kontroll och åtgärder samt är verksamma i Stockholm,Göteborg med omnejd.

Utnyttja ROT-avdraget

Du kan givetvis utnyttja ROT avdraget på arbetskostnaden när du anlitar oss.

Kontakta oss